Snabb NHL-succé för Lindholm
Han är den största Rögleexporten sedan Kenny Jönsson
Nu siktar Hampus Lindholm på att överträffa kungen och bli bäst i hela NHL.
Läs nedan
Text
DANIEL PERSSON | Foto
EMIL LANGVAD
När han hoppade av skolan och drog till NHL var det många som skakade på huvudet. Den då 18-årige Jonstorpspågen ansågs för ung och oerfaren för att klara sig i världens bästa liga.
Hampus Lindholm skulle må bra av att ta studenten och ge Rögle ett par år till innan han gav sig iväg.
Två och ett halvt år senare är det ingen som tvekar längre. När vi besöker Lindholm hos hans värdfamilj i det exklusiva villaområdet i Tustin, Kalifornien, möter vi en 20-årig backjätte som nyligen klarat av sin hundrationde NHL-match.
– Det har gått snabbt, säger han och smakar på siffran.
– Över hundra matcher… det känns inte riktigt som det.
Han tar emot oss barfota, i shorts och tröja. Det är dag efter match, men hemma på storbildsskärmen rullar inte hockey utan reprisklipp från den senaste Liverpool-matchen – "de har haft ett tufft år, det har inte varit så roligt”.
Desto roligare har det varit för hans eget lag. Anaheim Ducks har hittills varit bäst av alla lag i ligan. Hampus Lindholm har, i sin tur, varit en av sitt lags mest betydelsefulla spelare och tillika den med bäst plus-minus-statistik.
Knappast en slump, även om framgången inte avspeglas lika tydligt i poängproduktionen.
– Jag kommer aldrig att bli en Erik Karlsson och snitta en poäng per match, säger Hampus Lindholm.
– Jag älskar att vara offensiv, men jag lägger fokus på mitt defensiva arbete. Jag tror mycket på att ett bra försvar leder till en bra offensiv. Kommer du exempelvis ur egen zon enkelt och snabbt brukar man också få upp farten för att kunna anfalla.
För Anaheim-publiken känns nummer 47 igen på sin rappa skridskoåkning, sina offensiva utflykter, öppnande passningar och sitt resoluta arbete framför egen kasse.
I november bad lagledningen honom att gå in som mentor åt fyra år äldre, och tillfälligt uppflyttade AHL-kollegan Mat Clark. Ett obekvämt uppdrag för vilken tjugoåring som helst, men uppenbarligen inte för Hampus Lindholm:
– Smickrande att de gav mig ansvaret och satte mig på en veteranroll. Jag spelar gärna med unga som kommer upp, det utvecklar bara mitt spel att jag får ta större ansvar.
I konkurrens av bland andra Francois Beauchemin är han den i laget som fått mest istid. Orken till att återkommande matchas hårt har han skaffat sig genom enträgen och målinriktad träning.
Det, menar Lindholm, är kanske den främsta nyckeln till att han så snabbt lyckats etablera sig i världens bästa liga.
– Om man tittar på de spelare som haft långa karriärer här så förstår man vikten av hård träning. Jag har själv fått chansen att spela med Selänne och Koivu, det var inte så att de kom till hallen för att ta en kopp kaffe och sedan sticka hem. De var alltid på plats några timmar tidigare, stretchade, tejpade klubborna och efter varje träning stannade de kvar och nötte på detaljer.
Genom att kopiera det engagemanget hoppas Lindholm kunna ta sig hela vägen till den absoluta toppen. Att en dag få lyfta Norris Trophy, som ligans bästa back, känns alltmer som ett realistiskt mål.
– Det är egentligen inte så mycket som skiljer de främsta på backsidan från andra spelare. Det är småsaker, men sammantaget är det grejer som kan göra stor skillnad.
– Därför gäller det att jobba vidare på att bli bra på de där sakerna. Det kvittar egentligen hur gammal man är, man kan alltid bli bättre på något.
Framgången i Anaheim kommer med en fet lönecheck. Bara i år kammar Lindholm hem runt sju miljoner kronor i grundlön.
Mycket pengar för vem som helst, samtidigt är det bara en bråkdel av vad som väntar när rookie-kontraktet går ut och ska omförhandlas till ett ordinarie inför 2016.
Hampus Lindholm tar emellertid den ekonomiska biten med fattning:
– Pengar är inget jag tänker på nu, säger han. De är för framtiden.
Audin på uppfarten, ett vitt rymdskepp med modellbeteckning som andas hög prestanda och potent motor, vittnar dock om att bilintresserade Lindholm tillåtit sig njuta lite.
– Jag kommer alltid att göra saker som jag känner är bäst för mig och som får mig att må bättre.
– Men jag är inte den som skulle köpa en Ferrari och köra kors och tvärs genom Höganäs och tuta. Det är inte riktigt min personlighet.
Visst inser han att det finns saker som han får vänta med att uppleva: Gemenskapen i att ta en kurs på högskolan; lyxen att vara ledig två dagar i rad; att kunna dra iväg på långresa med polarna och att kunna ta en blöt utekväll mitt under säsong.
För att förebygga hemlängtan håller Hampus Lindholm tät kontakt med vännerna, han surfar regelbundet in på SVT-play och river då och då av några avsnitt av Paradise Hotel.
Och ifall det inte skulle räcka har han flera gånger fått svensk choklad tillskickad sig från några av de mest inbitna Anaheim-fansen.
När vi får se honom gästa Tigerdome nästa gång återstår att se. Om Hampus Lindholm får välja dröjer det åtminstone till slutet av juni då han hoppas kunna trä en glänsande mästarring över fingret.
– Jag träffade Kenny i somras som berättade att jag skulle vara glad som fick känna på slutspel.
– Jag hade inte tänkt så mycket på det då, men nu förstår jag att långt ifrån alla har chansen att spela för ett lag som faktiskt kan vinna Stanley Cup. Jag är förstås mycket tacksam över att få göra det.